|
Vad är en Siberian Husky?
En siberian husky
är en typisk slädhund. Den är stark, köldhärdig och uthållig och passar bäst hos
friluftsintresserade ägare. Rasen är avlad att vara en snabblöpande spannhund
och används huvudsakligen vid slädhundstävlingar. Att "bara" se vacker ut
imponerar inte på rasentusiasterna i Sverige. En siberian husky skall
ovillkorligen fungera som en slädhund.Det är lika naturligt för en siberian
husky att arbeta i ett hundspann,som det är för en jämthund att jaga älg eller
en border collie att valla får.
Men trots sitt
vänliga lynne är siberian huskyn ingen vanlig sällskapshund. Det är en ras med
starka, ursprungliga jaktinstinkter. Den upplever oftast alla djur som
intressanta byten och det finns åtskilliga exempel på hundar som rivit både får,
getter, höns, kaniner och katter. Det är alltså hundar som sällan kan vara lösa
utomhus. Det är naturligtvis lika viktigt för en siberian husky som för alla
andra hundraser med god mänsklig kontakt.
 På
ett lydnadsprov eller dressyrtävling är rasen inte särskilt passande, men som
draghund har den mycket att ge. Den stoppar fysiskt och psykiskt för mycket
hårda strapatser både under vildmarksturer och i tävlingsspåret
Siberian huskyn är en typisk utomhushund och liksom andra polarspetsar klarar
den sträng kyla mycket bra. Man kan själv välja om man vill låta sin hund sova
inne eller ute året runt. Men tänk på att en hund som tillbringar största delen
av sin tid inomhus inte utvecklar sin päls naturligt. Den kan alltså inte
plötsligt ligga ute i snön i sträng kyla. Normalt fäller en siberian husky
enorma mängder av sin ulliga päls på våren och hösten, men många "inomhushundar"
verkar fälla betydligt oftare.
Siberian huskyns
historia
 Den
ras som i dag kallas siberian husky utvecklades hos tjuktjerfolket i den
nordöstligaste delen av Sibirien. Klimatförhållanden tvingade dem att basera
sitt uppehälle på jakt över vidsträckta områden och tjuktjerna svarade på
naturens krav genom att utveckla en unik ras av slädhundar, skräddarsydd för de
speciella behov på vilka deras överlevnad berodde. Det tjuktjerna behövde och
utvecklade var en hund med förmågan att kunna tillryggalägga långa distanser med
maximal fart, men med en minimal förbrukning av energi i ett område nära norra
halvklotetets köldpol.
| 
